söndag 15 maj 2016

Rapport från en bra helg...

Det har varit en bra helg.
Jag har hunnit med en hel del träning och på cykelkontot finns det mer att hämta.

Till att börja med blev lördagen ett äventyr tillsammans med Jonas, som är en duktig fotograf. Han hade en önskan om att utöka sin kunskap med att fotografera lite cyklande. Och jag har inga problem med att smeka min lilla fåfänga med att få synas på bild.
Efter diskussion och spånande kom vi fram till att det fanns sjukt fina förutsättningar med de blommande rapsfälten.

Det blev en dryg timme med vändning, igångdrag, vändning, igångdrag, vändning, igångdragning... Ja, ni fattar... 
Bilderna är riktigt fina. Här kommer ett urval!

Raps och tempohoj i symbios...
Jonas fotografering håller hög klass!
Och Jonas fick mersmak på att fotorgrafera cyklister. Och jag fick definitivt mersmak på att ”modella”. Mer kommer alltså!

Jag blev dessutom äntligen färdig till att sko de nya träningshjulen till mountainbiken med däck utan slang. Det är så mycket bättre, och efter dagens cykling i skogen kan jag bara sammanfatta det med att däcken från Continental är så mycket bättre än de från Vittoria som satt på hjulen när jag köpte dem.
Bytet av bromsar, från SRAM XO till Shimano XTR har inte heller varit annat än bra. Jag var mest missnöjd med att det var en del strul med mekandet med SRAM-bromsarna. Själva bromsandet var det inget fel på, men med Shimanos är det lättare att dosera och jag kan moderera bromsandet så att det blir mindre låst bakhjul.

Idag fick dessutom min gamla röda trotjänare, Specialized Tarmac flytta och Thomas blev lycklig ägare till en grym cykel. Nästan lite emotionellt, men i ärlighetens namn stod den mest och samlade damm.

Prydlig racer... Tack för denna tiden!
Nu gäller det snart att börja ladda mot årets första tävlingar. Den 6:e juni är det Trelleborg triathlon och 6 dagar senare smäller det i Helsingborg.
För mig är det lite av träningstävlingar, de viktiga tävlingarna kommer senare och målet är att få träna lite mer triathlonspecifikt i helhet. Också är det dessutom kul.
Tanken är att förbereda med lite mer brickpass och hårda simpass fram tills det är dags. Jag har väl idén att komma i öppet vatten innan, men realistiskt sett blir det ett kort pass, det är kallt i vattnet!


Så slutar denna snabba rapporten...

//
Joakim

tisdag 10 maj 2016

Fortsatt filosofi...

Idag tänker jag fortsätta där jag slutade senast.
Senast handlade det om att ta tag i saker, att det bara är DU som kan påverka DINA förutsättningar, och att det aldrig är för sent att ta ett omtag, börja om.

Ibland blir det så när jag skriver inlägg är det så att själva skrivandet tar slut, men tankarna fortsätter.

I det här fallet hamnade jag i att tänka på vad som egentligen menas med att ”göra det mesta utav möjligheterna”.
Och än en gång är frågan absolut sprungen ur min träning, och ur viljan att prestera på motionstävlingar, men likväl tillämpligt på en massa annat i livet.
Jag bjuder på det! 
Lyxigt va´?

Så för det första...
Sluta leta ursäkter, och nöj dig aldrig med de ursäkter som lätt skapas, nästan av sig självt.
Det finns folk som tar sig igenom prövningar som inte bara ter sig omöjliga, utan de facto ÄR omöjliga. Åtmionstone väldigt nära!

De finns lite överallt. Människorna som ifrågasätter öde, motgångar och olyckor. Som skrattar omöjligt i dess fula anlete!
Och det är bara att låta sig inspireras av dem.



Kan Sharzhad Kiavash göra en triathlon på proteser kan väl alla vi med friska ben fixa det? Hon har ju övervunnit ett hinder som vi andra (nästan exakt alla) slipper. Ett hinder mindre, måste innebära lite bättre grundförutsättningar. 
Och vilket hinder det är sedan, förresten.

Nu valde jag att använda Sharzhad som exempel för att jag själv är triathlet. 
För att hon imponerar, inspirerar och ger så mycket till andra genom sina prestationer.
Har ni missat henne klickar ni här så får ni se!

För mig, personligen är en snabb tanke på skillnaden i våra förutsättningar får mig att betrakta mina egna hinder som futtiga och slipper ta lättjans väg!

Just i skrivande stund är jag gräsänkling eftersom min bättre hälft är bortrest med jobbet. Det innebär, sedan vi fick barn, inte alls den ynnest med tid, och egna val som innan. Det liknar mer att vara ensamstående förälder.

Och det ska sägas att min respekt för ensamstående föräldrar är väldigt stor.

För det är ett pussel att lösa dels det man måste och sedan det man vill.
Med det menar jag att laga mat, diska, städa och liknande tråkigheter är sådant jag måste. Att cykla, simma, springa eller bara leka lekar med dottern är sådant jag vill.
Så den slutgiltiga utmaningen blir alltså att försöka balansera måsten mot viljor.
Det är svårt att prioritera bort måsten. Det ligger i dess natur.

Så de mest logiska är att strukturera viljorna så att de hinns med ändå.
Till exempel blev det till att sätta sig på trainern igår kväll, fast att det var 21,5 grader och nästan vindstilla. Lite lätt störigt, och långt från drömmen. 
Men träningen blir gjord och jag tar ett steg närmre mina mål, istället för att gnälla om dåliga förutsättningar och samtidigt peta ner mig själv i gruppen för de sämre förberedda!

Nästa steg i filosofiska Jönssons tankar är att INGEN äger rätten att säga till dig vad du kan eller inte kan.
Vem säger att sanningen kommer med ensamrätt.
Det är klart att det finns tillfällen när saker och ting är på ett viss vis och så är det bra med det. Absolut.

Men...
När det kommer till vad DU klarar av, kan ta DIG för, eller vilka mål som är rätt för dig är det nästan omöjligt att säga att det finns en sanning.
DU kan det DU vill.
Om du inte stympar dina förutsättningar kan du klarar det målet du sätter. Lätt.
Eller, kanske inte lätt, som i lätt som en plätt, men lätt i jämförelse med omöjligt.

Att låta andra begränsa dig när det redan finns massor med begränsningar i dig själv är, kort uttryckt, idiotiskt.
Varför inte vara visionär? Varför inte våga drömma sanndrömmar?
Allt man behöver göra är att anstränga sig, vara kreativ och våga ta ett annat perspektiv.
Att skapa förutsättningar i vardagen är lite som att göra ett ”Matrigma-test” eller bara vända och vrida på abstrakta figurer. Enda skillnaden är att figuren är DIN tid och DINA möjligheter. Se dem från ett annat håll och vips är de bättre än sekunden innan!

Där tar jag och avslutar kvällens filosofier, och passar på att lägga in ett tack till mina föräldrar som valde att umgås med sitt barnbarn ikväll så att ”ensamma pappan” fick en stund med sin heldämpade plastvän från Schweiz!

Kör hårt, ”bönner”!


//
Jocke

onsdag 4 maj 2016

Allt räknas...

Så blev det en sådan där paus.
En sådan som jag tänkt att det inte skulle bli.

Men när jag bestämde mig för att behålla den här bloggen efter att jag tänkte jag att kvalitet och inspiration skulle gå före kontinuitet och uppdateringsfrekvens.
Mest så att det är lika roligt att skriva som att läsa, och att jag känner att jag trots allt levererar något värt att ha...

Så, den som väntar på något gott...
...den väntar lika mycket som alla andra!

Jag börjar med en kort "recap" om vad som hänt i mitt lilla liv sedan senast.

Jobb, jobb och jobb. Som brukligt när man börjar på nytt!
En del av detta i 2,5 miljonersstaden Manchester (England, inte USA) där jag förkovrat mig.
Denna geografiska omständighet har knuffat löpningen lite lätt framåt, eftersom jag inte har möjlighet att ha med mig någon cykel. Välbehövligt dessutom, eftersom jag sprungit så lite över ganska lång tid.
Ska jag nu hitta någon ljusning i löpningen får det väl vara att kroppen (och i synnerhet foten) håller. För en sak är säker som amen i kyrkan, fort eller lätt går det inte. Löpning är straffande. Det gäller att vara flitig om man vill kalla sig löpare!

I övrigt har träningen här på hemmaplan bjudit på en dubbelpremiär.
Häromdagen var nämligen första gången som nya tempohojen kom ut på vägarna, och minsann om inte det passet bjöd på en lätt löpning av cykeln, ett så kallat "brick-pass".
Domen då?
Vilken j*vla cykel!
Styv, snabb, snäll med tanke positionen och bevisligen även snäll mot benen, eftersom det gick att springa helt OK efter cyklingen. Nu ska bara kroppen matcha cykeln... Nåväl. Tids nog!

Jag tänkte släppa tillbakablicken där och gå vidare till det jag tänkte sprida idag.

Som rubriken antyder så menar jag att allt räknas.
Varenda pass, varenda ansträngning, varenda misstag och varenda framgång.

I stunder är jag en person med filosofisk läggning.
Det ska dock sägas att de stunderna är ganska få.
Men det kan triggas av min omgivning. Och just nu är det en hel del som drar åt det hållet i och med att jag kämpar på med nytt jobb, med allt det innebär, och för att jag faktiskt, trots allt och ändå är igång med träningen och kan se att det nalkas en tävlingssäsong.

Den där säsongen är nära. Om en månad står jag på startlinjen på årets första triathlon.
Och jag kan såklart gömma mig bakom att det inte är den viktigaste för säsongen och att det är för att det är kul och skoj och andra floskler, men sanningen är att jag såklart vill prestera.
Varje tävling räknas också. Och tävling är tävling!

Och ska man göra sitt bästa är den enklaste variabeln att påverka de förberedelser man gör. Träningen.
Och det är då man kommer fram till att allt räknas. Varenda minut spenderad på sadeln, varje löpsteg. Och något som jag hoppas intensivt på är att varje kakelfog man svept över i badhuset ska räknas. För inte är simning i bassäng något som när själen precis... Men det räknas lik förbaskat!

Och när man tänker lite på det så gäller det faktisk allt i livet.
Och vänder man på det innebär det också att det bara finns ett sätt att hantera det.
Gör varje ögonblick värt dess existens.
Går det inte som du vill? Du har möjligheten och makten att förändra. Kör! Gör det. Ta ett omtag, vänd på förutsättningarna, bit ihop, ge mer.

Det var här någonstans som inläggets ämne landade hos mig från början.
Med nytt jobb ger man sig ut på tunn is, vare sig man vill eller ej. Jag gör ju något jag inte behärskar fullt ut. Ibland går det bra, ibland går det sämre.
Jag försöker granska mina insatser med kritiska ögon, om inget annat så för att bli bättre och komma in i yrket, rollen och verksamheten lite snabbare.
Och nu har jag vant mig vid tanken. Att utvärdera mig själv lite.
Och att göra ett mentalt, internt omtag när det inte går EXAKT som jag tänkt mig.
När man, exempelvis, sitter på kundmötet och känner att det är på väg att rinna ur händerna på ett sätt eller annat. Det är bara sekunder som krävs för att ta ett helikopterperspektiv och vända på det. Hitta en annan infallsvinkel eller bara förändra sitt beteende eller bemötande.
För varje möte räknas. Varje ord räknas. Varje stund av tystnad också. Och det är väl där jag har mest att lära mig. Att vara tyst. Med timing.

Så nu är det dags att plocka russinen ur den här kakan.
Att ta med sig det bästa av insikten.
Och det är att filosofin är tillämplig på allt. Gör dig själv medveten och hantera det som händer med hela din IQ och EQ.
Går intervallpasset inte som tänkt.
Skit, mög, dåligt tempo och dålig känsla.
Bryta och åka hem och trycka en chokladkaka eller påse chips.
ICKE! För varje minut räknas. Varje pass räknas. Så kör färdigt. Vad gör det om tempot inte stämmer. Det kommer löna sig att köra intervallerna, om än lite långsammare. Insatsen kommer löna sig den dagen du SKA prestera.
För att inte tala om den mentala vinsten och vetskapen att man tar sig genom motgång.

Så funderar du på om det är värt det? Det är det. Alltid! Släpp chipspåsen och kör!

Och känns det sådär på vägen?
- Ta ett djupt andetag.
- Fundera på om du kan göra något annorlunda som kan gagna det du gör eller vill.
- Ta i. Bara gör´t! Bit ihop...

Varken mer eller mindre!
Jag bjuder på det!

Förresten... innan jag lämnar er.
Vilken helg som väntar!
Mountainbike-EM i Huskvarna. (Heja Absalon och Rissveds!!!)
Start i Giro d´Italia.
Väderprognosen är helt magisk!
Missa inte något av det!

Forza!

//
Jocke